Löysin ihan vahingossa YouTubesta Nordmanin "Vandraren"- biisin. Tuostahan tulee ihan lapsuus mieleen, muistan kun meidän piti laulaa tätä musiikintunnilla... onneksi ei ollut ketään ulkopuolisia kuuntelemassa, heiltä olisi varmaan mennuyt kuulo.
Kauniit sanat ainakin. I like.
Right, one more time... sing along everybody
Vandraren har ingen stans att gå, när han kommit fram till slutet.
Månen färgar alla skuggor blå, han är ensam kvar där ute.
Långt där borta från en enslig gård, lyser värmen ut i natten.
Väcker hungern i hans frusna kropp, som har levt på luft och vatten.
No comments:
Post a Comment